Tid
Allt jag någonsin gjort, allt jag åstadkommit och strävat efter under i alla fall de senaste 5 åren i mitt liv, har lett till detta. Jag har ikväll kollat facebook ungefär varje halvtimme. Jag vet inte vad jag ska göra. De senaste 9 månaderna har jag förlorat min skola och WoW, mina två huvudsakliga tidsfördrivare förr. Nu har jag spelat WC3 och CS ganska intensivt i några månader för att fylla tomrummet, men nu känner jag att inte det heller håller. Jag har alltid velat sett på tid som någonting dyrbart, något som ska vara svårt att prioritera och som alltid ska vara fyllt med något vettigt. Så känner jag inte att det har varit det senaste året. Tid har istället varit något man har haft problem med att fördriva, något som aldrig tog slut utan det bara kommer mer och mer och det kommer mer tid än det kommer saker man kan/vill göra med den tiden. Nu känner jag mig extremt rastlös, och det är av anledningen att jag alltid strävat för att hålla mitt schema tomt, så att jag aldrig ska vara tvungen att välja mellan två saker, så att jag alltid skulle ha haft tid att göra allt jag vill göra. Men nu har pendeln svingat åt andra hållet, nu har jag fått slut på saker att göra. Och har för mycket tid. Ibland skulle jag vilja kunna sälja tid till andra för en dyr peng, för det verkar vara något andra har alldeles för lite av och jag har alldeles för mycket av. Men att sälja tid är ju att jobba. Men nu har jag inte jobb. Denna livsinställning har gjort mig till en väldigt passiv människa, speciellt inom det sociala livet, och nu sitter jag här, nästan helt ensam, för att jag aldrig sträcker ut handen.
Då ställer jag mig frågan, vad ska jag göra med min tid? En tanke jag haft är att börja spela WoW igen nu när den jag sålde till sa att jag fick spela på kontot :P Men jag känner helt enkelt att WoW inte har något att erbjuda mig längre. Jag är less. Efter fyra år har jag väl tröttnat, helt enkelt. Jag trättnade faktiskt redan för ett år sedan, men det var fortfarande ganska kul. WoW i sitt nuvarande format, med Northrend och allt two-shottande och allt PvP-one-shottande, och en väldigt ensam spelvärld (för mig iaf), gör att jag känner mig rastlös i Azeroth. Men samtidigt som jag vet att jag inte vill spela WoW längre, saknar jag det fruktansvärt. Jag saknar minnena. Som WoW var förr. Nemliss på lvl 70 i Shattrath. Lómiel. När jag dingade 60. Plaguelands. Men det är inte så längre, och jag tror att även om det var så skulle jag ändå vara uttråkad. Det är inte WoW det är fel på: Jag är less på alla de andra typ tio spelen jag har också. Jag är kanske less på vad jag gör: Spela spel och surfa. Mycket av vad jag är så van vid att göra och som jag alltid passivt och utan att egentligen göra ett val utan bara har gjort, är nu borta. Därför känner jag en tomhet.
"There's nowhere to set my aim, so I'm everywhere"
"Days disappear, and my world keeps changing"
"Charlotte: I'm stuck. Does it get easier.
Bob: No. Yes. It gets easier.
Charlotte: Oh yeah? Look at you.
Bob: Thanks. The more you know who you are, and what you want, the less you let things upset you.
Charlotte: Yeah. I just don't know what I'm supposed to be, you know. I tried being a writer, but I hate what I write. I tried taking pictures, but they were so mediocre. You know, every girl goes through a photography phase. You know, horses... taking dumb pictures of your feet."
Jag gillar att kolla på bilder nu, känner man att man inte har något att göra för tillfället så kollar man gärna på det förgångna. Speciellt WoW-bilder.
Så vad ska jag göra? Vad ska jag fylla min tid med? Musik, serier, kompisar... tjejer. Jag känner mig så aimless. Men jag vet att detta är temporärt, då jag planerar att börja studera socionom om ett halvår. Men det är just det halvåret som är problemet... Ju mer isolerad jag blir från personer desto sämre kommer min situation bli. Även om jag är med, låt säga Anton en gång, så betyder det inte att vi kommer börja träffas hela dagarna för det. Det blir en temporär lösning.
Vad har jag uppnått då? Låt se...
Så en sak jag funderat över är varför jag är mer missnöjd än någonsin nu när allt detta bra hänt mig. Jag måste ha fått för mycket tid. När man har knapp tid att göra något tror jag det blir roligare, för musten tas inte ur det och man tar mer tillvara på tiden. Nu har jag fått all tid i världen att krama ur min WoW-dator-spela-facebook-svamp, och nu är den torr. Skitvärld. Jag antar att man måste variera sig, och det gjorde jag ju när jag hade skolan. Nu känner jag mig mer fri, men mer isolerad, pga min passivitet.
En del av mig önskar att jag hade supit och knullat mer under min ungdom, haft mer roligt. Ett sorts "passa på medans du är ung"-tänk. Jag vill inte vara 40 år och tänka tillbaka "Fan att jag inte passade på att ha kul medans jag fortfarande var ung". Och det är nu jag borde göra det i så fall, eller egentligen tidigare. Den andra delen av mig, den största delen, är nöjd med den jag är som person vad gäller åsikter, värderingar, tankesätt osv, och enligt den delen har jag inte agerat fel, eftersom jag gjort vad jag har känt att jag vill göra och inte stridigt mot mina principer och åsikter. Jag vill ju inte dricka. Jag är egentligen mer nöjd över vem jag är nu än jag någonsin varit, och har mer självförtroende nu än på många år, och ju mer självsäker jag blir desto mindre problem med dessa tankar tror jag att jag kommer ha.
Detta får mig att börja fundera över beslut, och vilken egentlig makt vi har över dem. Så länge jag kan minnas, fr.o.m. att jag var 5 år ungefär, har jag varit en lite blyg och laidback person. Sedan jag var 15 har jag varit emot alkohol, och jag står fortfarande fast vid det. Om jag i så många år haft dessa åsikter, kan jag då bara skita i det och sticka och köpa en sexpack öl och dricka den? Rent praktiskt kan jag självklart det, men kan jag fortfarande må bra över mig själv efter? Det skulle strida mot många av mina principer, och jag tror jag skulle tycka jag var en ganska svag person om jag gjorde det. Därför känns det inte som om jag bara kan göra vad som helst, ta vilket beslut som helst, p.g.a. den person jag är.
Jag hade en två veckor lång praktik på Teaterverkstan nyligen. Detta var ett sätt för mig att känna att jag gjorde något, och något jag ville göra, för jag är lite intresserad av teater och drama. Men när jag var där, även när jag gjorde kreativa och roliga saker som övningar och gestaltningar, kände jag mig inte så mycket lyckligare än vad jag trodde jag skulle bli. Jag kände fortfarande en hopplöshel, ovilja och "det här vill jag inte göra i framtiden"-känsla. Visst, det var kul, men det kändes inget som jag ville göra i längden. Detta fick mig att fundera över om jag överhuvudtaget kunde komma ifrån min rastlöshetskänsla och likgiltighetskänsla. Om jag inte kunde det där, var skulle det då gå? Jag fick något att göra, och jag fick göra något jag ville. De två huvudsakerna jag klagar på.
Jaja, nu ska jag kolla facebook igen! :D
You got critically hit for 9001 damage by HUGE WALL OF TEXT.
Då ställer jag mig frågan, vad ska jag göra med min tid? En tanke jag haft är att börja spela WoW igen nu när den jag sålde till sa att jag fick spela på kontot :P Men jag känner helt enkelt att WoW inte har något att erbjuda mig längre. Jag är less. Efter fyra år har jag väl tröttnat, helt enkelt. Jag trättnade faktiskt redan för ett år sedan, men det var fortfarande ganska kul. WoW i sitt nuvarande format, med Northrend och allt two-shottande och allt PvP-one-shottande, och en väldigt ensam spelvärld (för mig iaf), gör att jag känner mig rastlös i Azeroth. Men samtidigt som jag vet att jag inte vill spela WoW längre, saknar jag det fruktansvärt. Jag saknar minnena. Som WoW var förr. Nemliss på lvl 70 i Shattrath. Lómiel. När jag dingade 60. Plaguelands. Men det är inte så längre, och jag tror att även om det var så skulle jag ändå vara uttråkad. Det är inte WoW det är fel på: Jag är less på alla de andra typ tio spelen jag har också. Jag är kanske less på vad jag gör: Spela spel och surfa. Mycket av vad jag är så van vid att göra och som jag alltid passivt och utan att egentligen göra ett val utan bara har gjort, är nu borta. Därför känner jag en tomhet.
"There's nowhere to set my aim, so I'm everywhere"
"Days disappear, and my world keeps changing"
"Charlotte: I'm stuck. Does it get easier.
Bob: No. Yes. It gets easier.
Charlotte: Oh yeah? Look at you.
Bob: Thanks. The more you know who you are, and what you want, the less you let things upset you.
Charlotte: Yeah. I just don't know what I'm supposed to be, you know. I tried being a writer, but I hate what I write. I tried taking pictures, but they were so mediocre. You know, every girl goes through a photography phase. You know, horses... taking dumb pictures of your feet."
Jag gillar att kolla på bilder nu, känner man att man inte har något att göra för tillfället så kollar man gärna på det förgångna. Speciellt WoW-bilder.
Så vad ska jag göra? Vad ska jag fylla min tid med? Musik, serier, kompisar... tjejer. Jag känner mig så aimless. Men jag vet att detta är temporärt, då jag planerar att börja studera socionom om ett halvår. Men det är just det halvåret som är problemet... Ju mer isolerad jag blir från personer desto sämre kommer min situation bli. Även om jag är med, låt säga Anton en gång, så betyder det inte att vi kommer börja träffas hela dagarna för det. Det blir en temporär lösning.
Vad har jag uppnått då? Låt se...
- Jag har flytta hemifrån, och slipper känslan av att sitta hemma och inte göra något och känna sig skyldig för det. Nu gör jag ju iofs samma sak, men ingen klagar.
- Jag bor med mina favoritmänniskor, Ayoub och Maria. Även om jag granskar dem objektivt, dvs inte räknar med att jag är "van" med dem, så tycker jag verkligen om dem. Dem passar mig. De är inte irriterande. Det är sådana människor jag vill ha runt mig. Varför är jag då inte nöjd? Det måste bero på brist på aktivitet och ombyte.
- Min relation med Johan blir närmre och närmre och starkare och starkare, trots att vi bor i olika städer. Det är också en person jag verkligen gillar, top 3.
- Jag har egen dator, kan göra vad jag vill, när jag vill, ostört. Något jag önskat länge. Det ledde dock till att jag slutade med WoW :P
Så en sak jag funderat över är varför jag är mer missnöjd än någonsin nu när allt detta bra hänt mig. Jag måste ha fått för mycket tid. När man har knapp tid att göra något tror jag det blir roligare, för musten tas inte ur det och man tar mer tillvara på tiden. Nu har jag fått all tid i världen att krama ur min WoW-dator-spela-facebook-svamp, och nu är den torr. Skitvärld. Jag antar att man måste variera sig, och det gjorde jag ju när jag hade skolan. Nu känner jag mig mer fri, men mer isolerad, pga min passivitet.
En del av mig önskar att jag hade supit och knullat mer under min ungdom, haft mer roligt. Ett sorts "passa på medans du är ung"-tänk. Jag vill inte vara 40 år och tänka tillbaka "Fan att jag inte passade på att ha kul medans jag fortfarande var ung". Och det är nu jag borde göra det i så fall, eller egentligen tidigare. Den andra delen av mig, den största delen, är nöjd med den jag är som person vad gäller åsikter, värderingar, tankesätt osv, och enligt den delen har jag inte agerat fel, eftersom jag gjort vad jag har känt att jag vill göra och inte stridigt mot mina principer och åsikter. Jag vill ju inte dricka. Jag är egentligen mer nöjd över vem jag är nu än jag någonsin varit, och har mer självförtroende nu än på många år, och ju mer självsäker jag blir desto mindre problem med dessa tankar tror jag att jag kommer ha.
Detta får mig att börja fundera över beslut, och vilken egentlig makt vi har över dem. Så länge jag kan minnas, fr.o.m. att jag var 5 år ungefär, har jag varit en lite blyg och laidback person. Sedan jag var 15 har jag varit emot alkohol, och jag står fortfarande fast vid det. Om jag i så många år haft dessa åsikter, kan jag då bara skita i det och sticka och köpa en sexpack öl och dricka den? Rent praktiskt kan jag självklart det, men kan jag fortfarande må bra över mig själv efter? Det skulle strida mot många av mina principer, och jag tror jag skulle tycka jag var en ganska svag person om jag gjorde det. Därför känns det inte som om jag bara kan göra vad som helst, ta vilket beslut som helst, p.g.a. den person jag är.
Jag hade en två veckor lång praktik på Teaterverkstan nyligen. Detta var ett sätt för mig att känna att jag gjorde något, och något jag ville göra, för jag är lite intresserad av teater och drama. Men när jag var där, även när jag gjorde kreativa och roliga saker som övningar och gestaltningar, kände jag mig inte så mycket lyckligare än vad jag trodde jag skulle bli. Jag kände fortfarande en hopplöshel, ovilja och "det här vill jag inte göra i framtiden"-känsla. Visst, det var kul, men det kändes inget som jag ville göra i längden. Detta fick mig att fundera över om jag överhuvudtaget kunde komma ifrån min rastlöshetskänsla och likgiltighetskänsla. Om jag inte kunde det där, var skulle det då gå? Jag fick något att göra, och jag fick göra något jag ville. De två huvudsakerna jag klagar på.
Jaja, nu ska jag kolla facebook igen! :D
You got critically hit for 9001 damage by HUGE WALL OF TEXT.
Kommentarer
Postat av: Din vän Görda
Hej Fjun!
Jäkligt intressant det du skriver. Väldigt insiktsfullt resonerade kring ditt liv och din tillvaro.
Fastnade för det här med alkoholen, du kan inte dricka för att du är den du är?
Alltså, jag tror värderingar kommer och går. Man utvecklas som person igenom livet och allt är bara faser man går igenom. Bara för att man varit på ett sätt i yngre dagar, förpliktigar det inte någon att vara så genom hela ens liv.
Fyll dina dagar med liv, inte ditt liv med dagar!
Ring nån dag. Peace på de
Postat av: Fjun
Tack!
Det jag menar med att jag är den jag är är att jag inte vill dricka alkohol just nu i mitt liv av olika anledningar, och jag är stolt över att jag inte bara har förändrats jättefort för att alla andra har förändrats jättefort, då skulle jag börja tvivla på vem jag själv är. Det känns som att många jag känner sa när de var 16 att de "aldrig ville dricka" och sen ett år senare drack dem ändå (här är dricka bara ett exempel. Ett annat exempel är att man har olika "stil" genom livet, typ punkperiod, hip-hop-period osv. Där har vi något jag beundrar dig för, du har stayat true till hip-hoppen!). Jag håller med att man kan förändras genom livet, men att gå igenom faser på det sättet är något jag verkligen inte vill och har aldrig velat. Jag kan acceptera att själv gå igenom faser i livet, men då vill jag att det ska gå ganska sakta, inte på typ ett år.
Vad menar du med "Fyll dina dagar med liv, inte ditt liv med dagar!"? Att mina principer att inte dricka alkohol gör att jag inte är lika lycklig som andra och lever livet fullt ut? Jag ser det hellre som att jag fyller mitt liv med mig själv och mina åsikter och inte vad samhället säger att jag ska fylla det med. Jag tycker det är patetiskt när folk måste dricka alkohol för att kunna ha kul.
Trackback
