Fjunifred

Jag har funderat en del kring män, och hur närhet mellan män ses. Jag är extremt liberal vad det gäller närhet och "bögighet" mellan män; jag kan gosa i tight spoon-form i bara kalsonger utan problem. Jag kan vistas naken runt mina nära killkompisar utan problem. Men detta har jag märkt är starkt avvikande från normen. Jag känner ingen annan kille, inte ens mina absolut närmaste och "bögigaste" kompisar, som kan gosa lika nära och intimt som jag. Någon gång innan min gräns dras (ja, jag har en gräns :P) märker jag att deras gräns redan är passerad och de uttrycker sig som obekväma, och redan här har man passerat normens gräns för länge sedan. För mig är fysisk närhet likadan mellan de olika könen, med undantag från att jag är heterosexuell och inte skulle vilja ha sex med en annan kille. Det är nästan mer ofritt när det kommer till tjejer för mig, för där är risken att gos tolkas som något sexuellt större.

Och när jag pratar om detta från min synpunkt så måste jag tänka på att "vanliga" killar tolererar bra mycket mindre närhet än mina absolut, i mina ögon, homofobiska kamrater. För den stora allmänheten dras gränsen vid en grabbig, "bra jobbat"-kram en gång per månad.

Men för tjejer verkar det inte vara såhär. De verkar kunna gosa och krama varandra nästan oförhindrat. Och gosar dem med en kille är ju det bara normalt. Det är ju normen. Varför ska det vara skillnad?

Även de mest klarsynta killkompisar jag har, dem jag tycker är mycket smartare och mer öppensinnade och kreativa än mig på väldigt många olika sätt, även dem är i mina ögon homofobiska i viss mån. För de flesta blir killgos något sexuellt och äckligt, men för mig förblir det bara ickesexuellt gos. Närhet. Likadant som när jag gosar med tjejer: Det blir inte sexuellt förräns någon part blir upphetsad eller kyssar och tafs kommer in i bilden. Detta tycker jag är en väldigt jämlik syn på könen.

Synen de flesta har på detta tycker jag känns väldigt primitiv. På många sätt har människan och svenskar utvecklats: Vi dödar inte längre varandra i the survival of the fittest, vi har demokrati, eftersträvar jämlikhet... Men något i våra hjärnor säger att bögar och närhet mellan killar är fel. Bögigt. Avvikande. Många accepterar bögar som idé, människor, ja jämlikar. Men när det kommer till närhet mellan två killar så är det okej om två andra gör det, de får göra vad dem vill, men inte jag! Jag är inte så'n, jag distanserar mig. Men håll på ni.

Jag känner att detta är en barriär. En barriär både för utvecklingen av synen på hbt-personer och en barriär mellan mig och mina vänner. Men jag får väl hoppas att jag en dag träffar en person som jag känner är helt frigjord, och har samma syn på detta som jag.